Som huvudregel ska en huvudförhandling hållas
Huvudregeln i svensk rätt är att brottmål ska avgöras i domstol och att domen ska grundas på det material som framkommer under huvudförhandlingen. En huvudförhandling är det som i dagligt tal kallas för rättegång.
Vid huvudförhandlingen läser parterna, det vill säga åklagaren och försvaret, upp sina yrkanden och grunder. Ofta kallas vittnen som lämnar sina berättelser. Skriftlig och teknisk bevisning läses upp eller hänvisas till. Syftet är att parterna ska få möjlighet att lägga fram sin ståndpunkt muntligt inför rätten. Domstolen får enligt omedelbarhetsprincipen endast grunda sin bedömning och dom på vad som förekommit vid huvudförhandlingen.
Vissa brottmål avgörs utan att en huvudförhandling hålls
Trots att utgångspunkten i svensk rätt är att dom i brottmål ska grundas det material som framkommer under huvudförhandlingen kan vissa brottmål avgöras på handlingarna, det vill säga utan att en huvudförhandling hålls.
Att brottmålet avgörs på handlingarna innebär att en domare igenom handlingarna som lämnats in och dömer utifrån det. Handlingarna är vanligen åklagarens stämningsansökan och annan av denne åberopad skriftlig bevisning, såsom vad den tilltalade har sagt under förundersökningen eller analysresultat. Vidare går domaren genom det svaromål som den tilltalade har lämnat in.
Ett strafföreläggande ersätter en rättegång
Istället för att åtala kan åklagaren besluta om att utfärda ett strafföreläggande för ett begånget brott. Ett strafföreläggande kan endast utfärdas om den som misstänks för brottet har erkänt det, antingen omedelbart eller inom en viss angiven tidsperiod. Vidare förutsätts att straffföreläggandet avser ett brott där påföljden är begränsat till böter och/eller villkorlig dom. Exempel på sådana brott är stöld, snatteri och trafikförseelser.
Lag24 Trainee
27.07.2021
Få snabbt och enkelt hjälp med din juridiska fråga.