Allmänt om restriktioner i häktet

Med ”restriktioner” avses att den häktades kontakter genom omvärlden inskränks. Det finns olika typer av restriktioner, t.ex. att den häktade inte får
träffa andra häktade eller läsa tidningar. Sitter den häktade med fulla restriktioner innebär detta att den häktades kontakt med omvärlden i
princip avskärs helt. Den häktade i sådant fall endast träffa sin advokat samt de poliser och åklagare som driver förundersökningen.

Mot bakgrund av att restriktioner är mycket ingripande är utgångspunkten är att restriktioner ska användas sparsamt. I enlighet med
proportionalitetsprincipen får de inte gå utöver vad som är nödvändigt för ändamålet.

Förutsättningar för restriktioner i häktet

Huvudregel är att häktning med restriktioner efter får meddelas om det finns risk för att den misstänkte undanröjer bevis eller på annat sätt försvårar sakens utredning (24 kap. 5 a § 1 stycket 2 mening Rättegångsbalken). Vidare krävs att skälen för åtgärden uppväger det intrång eller men i övrigt som åtgärden innebär för den misstänkte eller för något annat motstående intresse (24 kap. 5 a § 2 stycket RB).

Det sistnämnda kravet återspeglar att restriktionerna ska stå i proportion till syftet i enlighet med proportionalitetsprincipen. Det krävs att man gör en
avvägning mellan å ena sidan de olägenheter som restriktionerna innebär för den häktade och å andra sidan brottets allvar och kollusionsfaran.

Domstolen prövas huruvida restriktioner får meddelas

Tillstånd för att få meddela restriktioner begärs av åklagare. Det är sedan domstol, i första hand en tingsrätt, som prövas huruvida skäl för restriktioner föreligger. Från den 1 juli 2021 är det domstolen som fattar beslut om vilka enskilda restriktioner åklagaren får meddela. När åklagaren begär någon häktad ska han eller hon således ange till vilka restriktioner tillstånd begärs och ange skälen för behovet av sådana restriktioner.


Lag24 Trainee
03.08.2021

Få snabbt och enkelt hjälp med din juridiska fråga.