Enligt 24 kap. 4 § Brottsbalken är en straffbelagd gärning, som förövas i vissa fall av nöd tillåten under förutsättning att den inte är oförsvarlig. Bedömningen görs i två led: 1) dels förutsätts att gärningsmannen befunnit sig i en viss situation (en nödsituation), 2) dels att gärningen inte bedöms vara oförsvarlig. Följande artikel handlar om när en nödsitutation föreligger. 

Nödläge som hotar ett visst intresse

För tillämpning av 24 kap. 4 § BrB krävs ett nödläge som innefattar att en fara som hotar liv eller hälsa eller egendom eller något annat viktigt av rättsordningen skyddat intresse. 

En ofta ställd fråga är vad som är skillnaden mellan en nödsitutation och en nödvärnsitutation. För att nödvärn ska åberopas krävs alltid en brottslig handling, dvs ett bakomliggande mänskligt handlande. Vid nöd krävs dock inte att nödsituationen har uppkommit genom mänskligt handlande. Typiska nödfall är att någon angrips av ett djur, eller går vilse i fjällen och måste bryta sig in i ett förråd för att överleva. För att åberopa nödvärn krävs vidare att gärningen till sitt försvar riktar sitt mot angriparen personligen. Vid nöd är det dock tillåtet att göra intrång i tredje mans rättssfär. Av förarbetena framgår att nödrätt kan inträda på ett ännu något tidigare stadium än nödvärnsrätt. För nödrätt kräves inte, i motsats till vad som gäller beträffande nödvärn, att angreppet är påbörjat eller överhängande, utan det kan vara tillräckligt att faran är nära

Nödrätt är inte utesluten därför att den nödställde har förutsett eller framkallat faran. Den som tänder eld på sitt hus kan sedan ha rätt att bryta sig in hos grannen för att ringa efter brandkåren (se rättsfallet NJA 1976 s. 183).

 

Lag24 Trainee

11.09.2021

Få snabbt och enkelt hjälp med din juridiska fråga.