Utgångspunkten är att gåvor till barn är förskott på arv
Huvudregel är att det som en bröstarvinge (dvs barn, barnbarn osv) har fått i gåva ska ses som förskott på arv. Det som en förälder ger bort i gåva till sitt barn under sin livstid räknas som förskott på arv om det inte anges särskilt att gåvan inte ska räknas som det.
När givaren har angett att gåvan inte ska räknas som förskott på arv
Har det i ett gåvobrev angetts att gåvan ska räknas som enbart gåva räknas inte gåvan som förskott på arv (6 kap. 1 § Ärvdabalk (1958:637) förkortad ÄB).
En problematisk situation uppstår när en förälder visserligen inte har sagt något uttryckligen, men det finns omständigheter som tyder på att han eller hon inte ville att gåvan skulle ses som ett förskott på arv. Då måste man försöka förstå vad föräldern ville, och sedan utröna dennes vilja. Detta är ofta mycket svårt och går det inte att utreda och bevisa vad föräldern ville får man luta sig mot huvudregeln om att gåvan ska då avräknas som förskott på arv. Vid osäkerhet, då man inte vet något om vad föräldern tänkte när han eller hon gav bort egendomen, ska gåvan enligt lag ses som förskott på arv.
Vad räknas inte som förskott på arv?
Varje typ av gåva ska inte avräknas från arvet. Överföringar till barnet som kan ses som fullgörande av en förälders underhållsskyldighet (t ex bekostande av utbildning eller hobby) ska inte beaktas som förskott på arv. Sedvanliga gåvor (t ex julgåvor eller födelsedagspresenter) som inte står i missförhållande till givarens ekonomiska villkor ska inte heller avräknas.
Lag24 Trainee
28.08.2021
Få snabbt och enkelt hjälp med din juridiska fråga.