Köplagen är en dispositiv lagstiftning (3 § Köplagen (KöpL)). Detta innebär att du som avtalspart har rätt att avtala om annat än vad som framgår av Köplagen. Detta möjliggör alltså att friskrivningar, det vill säga att begränsa sitt ansvar, är fullt tillåtet. Det som kan vara viktigt att tänka på att en säljare har, genom en friskrivning, en viss informationsplikt (se 19 § KöpL). Detta betyder dock inte att en säljare behöver berätta allt säljaren vet om varan.
Befintliga fel
En vanligt förekommande friskrivning är att en vara säljs i befintligt skick.
Att sälja en vara i befintligt skick är en diffus benämning som kort sagt kan förklaras som att en vara säljs begagnad. Genom en sådan klausul kan man som säljare avsäga sig en viss nivå av ansvar eftersom att en köpare med fog inte kan förutsätta en felfri vara i nytt skick. Klausuler om att en vara är i befintligt skick ger alltså inte en köpare någon indikation på vad man som köpare varken behöver vara uppmärksam på eller undersöka.
Det finns ett allmänt skydd vid vårdslöshet!
Med tanke på att Köplagen är dispositiv finns det en risk för missbruk. Av den anledningen brukar man se till allmänna rättsprinciper som begränsar en säljares rätt att friskriva sig från ansvar på grund av vårdslöshet. Ett exempel är det märkligt om nyproducerade produkter säljas i befintligt skick.
Likaså finns det vissa begräsningar av friskrivningars effektivitet i Köplagen. Bland annat är säljaren ansvarig för vad han har påstått och är även ansvarig för väsentliga avvikelser från vad köparen med fog kan förvänta sig (se 19 § KöpL). Av den anledningen kan det vara bra för dig som vill använda en friskrivning om ”befintligt fel” att specificera vad det är som faktiskt är fel med den specifika varan.
Vill du läsa mer om vad som anses vara ett fel i en vara? Läs Vad händer om det fel i varan? och Felaktiga uppgifter i marknadsföringen?
Få snabbt och enkelt hjälp med din juridiska fråga.