Det främsta undantaget för ensamrätten är om rättighetshavaren givit sitt tillstånd för att tecknet används i näringsverksamhet för varor eller tjänster. Detta återfinns i 1 kap. 10§ 1 st VML.
Begränsning av ensamrätten 1 kap. 11§ VML.
Om en del av varumärkets kännetecknen inte har särskiljningsförmåga erhåller den delen inte något självständigt skydd. Det är dessutom möjligt att någon annan använder varukännetecknet i enlighet med god sed när man använder sitt personnamn eller adress i näringsverksamhet eller uppger uppgifter om varan eller tjänstens egenskaper exempelvis art eller kvalité eller geografiska ursprung. Utöver detta är det möjligt att en annan använder varumärkes kännetecknet för identifiering eller att hänvisning till rättighetsinnehavarens varor. Det är även tillåtet att använda en annans rättighetshavare varumärke i syfte att direkt eller indirekt peka ut rättighetsinnehavarens varor eller tjänster i syfte av jämförande reklam, med krav att det är i enlighet med marknadsföringslagen (2008:486). Slutligen så begränsas ensamrätten även om kännetecknet är ett kollektiv-, garanti- eller kontrollmärke.
Konsumtion av ensamrätten 1 kap. 12§ VML.
Varukännetecknet får användas i samband med att varor från rättighetsinnehavaren förts ut på marknaden inom EES området. Om dessa varorna har förts ut av rättighetsinnehavaren själv eller av någon annan som har haft samtycke till det från rättighetshavaren. Detta med förutsättning att dessa varorna inte har ett annat skick än de skick varorna var i när de fördes ut av innehavaren. Dessutom om det heller inte finns någon annan skälig grund till av rättighetsinnehavaren av varorna att motsätta sig till denna användningen.
Få snabbt och enkelt hjälp med din juridiska fråga.